Hello Saferide - utan säkerhetsrisk

Jag har umgåtts intimt med Annika Norlin de senaste veckorna. Vi har suttit ihop på spårvagnen, kelat i soffan, somnat tätt omslingrade, gått på höstpromenad och hon har gapat på mig ut till köket. Men hon envisas hela tiden med engelska, det är lite enerverande. Inte så att jag inte fattar engelska, men hennes känslobetygelser når bäst in i mitt hjärta på jämtländska och en del av udden försvinner när det göms bakom engelska formuleringar.
Jag tycker hon är lite feg.


Men det här är absolut ingen sågning, tvärtom det här är en riktigt bra platta. Men vad jag vänder mig emot lite är den bild som till stora delar presenterats i recensioner och annat jag läst och hört, nämligen att Hello Saferide skulle vara Säkert!´s engelskspråkiga syster. Det är inte riktigt sant, HS är något annat. Att inte detta uppmärksammats mer retar mig en smula.

HS drar mer åt konventionell pop, det är inte samma risktagande, inte lika provocerande (Säkert! kunde uppfattas att vara provocerande; den är sjungen på dialekt, udden i texterna ger de låtarna ett aningen provocerande drag och det finns något primitivt över det hela). Detta är en udd som delvis går förlorad på engelska; ”You stupid fuck, you need to come back” (25 days) är rader som borde uttalas för att ruska om, men det gör dom inte, de blir något annat. Här finns ett försök till effektsökeri som alltså når riktigt hela vägen. Annika är nog själv väldigt medveten om det och därmed blir också HS något annat även för henne. I det musikaliska är HS också mer tillrättalagt, detta har förstås mycket att göra med produktionen som sådan men låtarna känns också popigare och rakare här. Dessutom är det något med instrumenteringen. Hos Säkert! tillåts xylofon, trummaskin, dragspel, klarinett och en ensam vinglande fiol ta markant plats. Detta används på ett relativt enkelt sätt som ger det den där primitiva känslan. Hos HS släpps inte dessa primitiva element in, här är det ett snyggare och mer ”cleant” uttryck som eftersträvas. Sen kan man ju alltid diskutera hur mycket som har att göra med produktionen och hur mycket som har att göra med låtarna, det är ett hönan eller ägget resonemang alltså. Min spekulation/känsla är att låtarna från Säkert! har en folkigare ton(inkluderat bl.a. vemod), som gör det mer tillåtande att ta in t.ex. dragspel och att de primitiva elementen förstärker snarare det folkiga. För att tydliggöra detta gör en playlist med HS- och Säkertplattan och tryck på shuffle och hör dom ihop så att säga.
Den största behållningen är faktiskt annars Andreas Mattssons bidrag både som vokalist, gitarrist och lite motsägelsefullt mot ovan då som producent. Det här bär omisskännligt Mattssons märke. Och det mina damer och herrar är en garant för bra popmusik.

Men för att behålla egenheten borde Annika ta fasta på sin egen textrad ”He came from the south of sweden, he spoke just like a dane.” (Lund)



… för jag måste säga att jag saknar jämtländskan.


More modern short stories from… - Hello Saferide får trots allt 7 av 11 möjliga sillmackor