Att lyssna på Howe Gelbs sträva röst och skissartade kompositioner kan vara som att försöka få igång en bil som nästan startar på tionde försöket. Det är så kittlande nära. Precis när man tror att man ska belönas med det friktionsfria motorljudet tar det slut och börjar om.
Förmågan att inte ta låtarna hela vägen, att låta de där förlösande ögonblicken som man tror ska komma utebli blir själva finessen.
Soloplattan 'Sno angel like you (2007), inspelad med kanadensisk gospelkör, är i mitt tycke Gelbs finaste ögonblick. Men nu är han tillbaka med sitt ordinarie band Giant Sand. Nya plattan Provisions är väl värd att lyssna på den också.
Här är fyra fina låtar från skivan:
3 kommentarer:
Har haft den nya plattan i åtanke, men precis som motorn inte riktigt rullat igång på alla cylindrar. Av de 4 låtar jag hörde här så kanske man kan få fart på eländet. Den första referens (om det nu är intressant?) som poppar upp är Lambchop. Just dessa skissartade kompositioner och den uteblivna förlösningen leder tankarna dit, dock verkar Giant Sand vara aningen kärvare och mer påträngande i uttrycket. Måste jag välja tar jag nog Lambchop men det här var klart intressant
Nya Lambchop-plattan är en av produkterna som på min kolla upp-lista just nu. Deras förra skiva var lite väl såsig, tyckte jag. Men jag har hört tre låtar från den nya och tycker det känns lite vitalare.
Missade faktiskt förra skivan så om den ska jag inte yttra mig. Men det var känslan på det stora hela som påminde mig om Lambchop. Jag säger inte att Lambchop är bättre och det är säkert inte ens relevanta att sätta dom bredvid varann. Skulle nog välja Lambchop för att jag helt enkelt kände igen det och är bekväm i det, medan GS kärvare intryck kanske kräver lite mer av sin lyssnare. Men det är intressant med band som har den approachen: att det inte riktigt rullar igång. Det blir irriterande men samtidigt tar det ens uppmärksamhet io besittning på ett påtagligt plan.
Skicka en kommentar