Under en längre tid har arbetetsdimman legat tätare än Lützen 6 novemer 1632. Uppdateringarna till bloggen från min sida har därför varit knapphändiga, lika sälsynta som en en Lundell utan bitterhet. Men nu lämnnar jag dimman bakom mig och går istället in i det tunga höstmörkret som har den fina fördelen att det lätt kan lysa upp. Allt som behövs ä några bra plattor.
Det har blivit en hel del inköp även från min sida den senaste dryga månaden. Hade nöjet att besöka bokmässan i Göteborg och passade då på att slinka inom "Pennies from heaven" som hade rustat med några riktigt trevliga 10-kronorsbackar. Många bra jazzfynd (se listan nedan). Framförallt fann jag flera fina Pablo-utgåvor. En fråga man måste ställa sig är naturligtvis, -Varför var jag inte i Montreux 1977? Det verkar som om det finns hur många bra konserter som helst från festivalen detta år. Ett riktigt guldkorn är Oscar Peterson jam där han spelar med bland annat Dizzy Gillespie och Clark Terry. Spleglädje som går att ta på.
Raphael Saadiqs "Way I see it" är en underbar stämningshöjare i det kompakta höstmörkret. På något outgrundligt sätt lyckas karln spela in en skiva som låter som om den är gjord i Detroit 1967 samtidigt som den känns oerhört fräsch och up to date. Saadiqs röst är som vanligt oantastlig. Det bara skriker själ om den.
http://www.myspace.com/raphaelsaadiq
Till sist får vi inte glömma den finska bluesen. Svt körde för några veckor sedan en dokumentär om det finska bandet Wentus blues band som nu firade 20-årsjubileum med pompa, ståt och konsert med mången gästartist ( t ex Sven Zetterberg och Eddie Kirkland). Själv såg jag bara de sista 15 minuterna men det var tillräckligt för att finnarna skulle väcka mitt intresse. Å andra sidan är det självklart att det måste låta bra när de kommer från bluesen och knivslagsmålens hemstad Kokkola. Soundtracket till filmen "Family meeting" kan definitivt rekomenderas. De spelar för övrigt i Göteborg den 29 november.
http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=135592395
Oktobers skivskörd (+ lite från september)
Nils Berg - Sailors fighting in the dance hall (Jazzi Sverige 2007)
Klabbes bank - Kålsäter (Tack för tipset Fredrik). Skivan borde definitivt användas i den politiska debatten. Bandet har fått statligt stöd. Kan inte finnas någon som klagar på högt skattetryck när man får explosiv jazz för pengarna.
Nina Ramsby Ludvig Berghe trio - Du har blivit stor nu (En kamp!). Helt klart en av årets plattor
Hello Saferide - More modern short stories from Hello Saferide
Stephanie Mckay - Tell it like it is (Tack för den Jonas)
John Legend - Live from Philadelphia (Frågan är om mannen myten Legenden låtit bättre)
Amy Lavere - Anchors & anvils
Glasvegas - Glasvegas (De är nog så bra som det sägs)
Raphael Saadiq - Way I see it (På ingående)
Wentus blues band - Family meeting (På ingående)
...och så 10-kronorsfynden
The Tatum Hampton trio (Pablo)
Oscar Peterson in Russia (Pablo)
Ray Bryant - Live Montrux '77 (Pablo)
Louis Belson - Explosion (Pablo)
Louis Belson Jam (Pablo)
Duke Ellington - The best of (Pablo)
Milt Jackson + Count Basie + The big band vol 2 (Pablo)
Milt Jackson Ray Brown Jam Montreux '77 (Pablo)
Eroll Garner - the greatest Garner
Round Midnight soundtrack (med bl a Herbie Hancock och Dexter Gordon)
Wynton Marsalis - Black codes (from the underground)
Lulu Alke - Jazz in Sweden '89 (Undrar hur nöjde hennes föräldrar var med det namnet?)
Illinois Jacket - Jackuet´s street. (Den här saxofonisten är rätt ny för mig men jag kan absolut rekomendera honom. Vet inte om han är aktiv fortfarande. Skivan är från 76.)
1 kommentar:
Ja hade det inte varit för den där jäkla dimman i Lützen 1632 så hade ju huvudstaden legat på framsidan och när man tänker på det så får det vara jäkligt bra plattor för att lysa upp tillvaron.
Förmodligen hade du inte uppskattat Montreux 1977, du var nog mer intresserad av välling, leksakståg och Staffan Vesterbergs strumpor än jazzjam då. Så med facit i hand var det nog tur att du inte va där. Du hade antagligen hatat jazz för all framtid pga traumatisk barndom.
Finsk blues, räknas Kent då oxå eller? Just kidding...
Finland borde ju som du skriver vara en grogrund för blues. Ska kolla om inte dokumentären går att se på svts hemsida, verkar intressant på flera plan.
Skicka en kommentar