Det har gott 10 år sedan D'Angelo spände magmusklerna tills han fick akut andnöd och lät falsetten flöda på den smått fantastiska Voodoo. Inte ett år har därefter passerat utan att det tisslats och tasslats om uppföljaren som snart borde kunna vara var man och kvinnas egendom. D'Angelo har blivit en musikalisk "I väntan på Godot". Mycket snack å lite verkstad. Den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge men alltmer har jag förlikat mig med tanken att tåget som borde ha rullat in på stationen för flera år sedan, sedan länge havererat och tagits ur bruk (Det var väl VM i dåliga liknelser och metaforer).
Därför känns det extra bra att Maxwell tagit på sig ansvaret att göra den platta som D'Angelo antagligen aldrig kommer att göra. Black summers night som släpptes före sommarn har samma fina mix av soul, jazz och hip-hop som finns på Voodoo. Låtarna är inte bara snyggt producerade utan i grund och botten riktigt bra hantverk. Precis som Voodoo växer den för varje spelning. Framförallt på "Pretty wings, "Help somebody" och "Love you" visar den gode Maxwell sig från sin bästa sida, en sida som jag i ärlighetens namn med utgångspunkt från hans tidigare alster inte trodde fanns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar