Först Jack Penate. Och nu The Mary Onettes. Inte överdrivet många beröringspunkter i övrigt. Men de har det gemensamt att de i år gett ut varsin låt som är det bästa The Cure aldrig skrivit. Penates "Pull my heart away", förstaspåret på "Everything is new", och The Mary Onettes "Once I was pretty" på nya "Island" - även med på senaste Sonicplattan - är flera klasser bättre än vad Robert Smith och gänget fått ur sig på många år.
Spotifyspellista: 7 med The Cure
A forest (Tree mix)
Inbetween days
Faith
Fascination street
Charlotte sometimes (live i Paris)
Three imaginary boys
End
7 kommentarer:
Håller helt med. Har slagits av samma tanke angående dessa två låtar. Tycker dessutom att Jack har fått oförtjänt mycket skit. Hans skiva fick 5/10 i Sonic och jag har sett ett par till sågningar av Everthing Is New. Jag tycker personligen att det är ett ganska bra album, kanske en topp tio placering på årsbästalistan. Vi får se när det är dags att summera...
Förbannat jävla omöjligt att välja ut 7 cure-låtar, men du har gjort ett gott försök. I princip håller jag med om att efter wishplattan har dom inte fått ur sig mycket vettigt, även om det fanns tendenser på Bloodflowers (2000) och kanske även på den sönderproducerade the Cure (2004).
Jack var en ny bekantskap för mig, han liknar för övrigt en ung Lloyd Cole väldigt mycket i videon, inte så tokigt men kanske inget som riktigt stannar kvar i en.
Vad gäller TMO kan jag nog tycka att det finns andra låtar som låter ännu mer Cure med dem, framförallt från första skivan. Fast det beror ju på vilken bild man har av Cure, dom kan ju knappast anklagas för att ha haft ett enhetligt sound utan har rört sig i många marker gnom åren.
Personliugen gillar jag Cure när dom är som allra överjävligast mörka, som på triologin Seventeen seconds-Faith-Pornography (troligen bästa plattan i mina öron) eller de becksvarta långsamma (anonyma) låterna från Disintergration
Ja, Bloodflower var rätt okej, framförallt titellåten. Den hänger också ihop lite med Disintegration och Pornography. The Cure gjorde ju en konsert eller eventuellt en hel turné där de spelade hela de tre albumen efter varandra live. Finns på DVD med titeln Trilogy.
Jo jag har uppmärksammat den dvd´n, det var väl en kortare turné där dom spelade i några utvalda storstäder, tror dvd´n är från Berlin (var annars). Tyvärr kom dom ju på den idéen lite sent, dom var ju liksom lite råare där i början på 80-talet, så då kändes det mera farligt. Det är bara att lyssna på liveplattan Concert från 80-talet http://open.spotify.com/album/0gO4FVXf2Aujt2NxBLiZsC
där finns ett par spår från trilogin inte minst med den ultimata versionen av A forrest, nedpitchad på vinyl är den mer skrämmande än vilken skräckrulle som helst. Men kanske borde man skaffa sig den förstnänmda dvd´n i alla fall.
Vet inte om det var någon av er som var på Hultsfred 96 och såg Cure? Då gjorde dom ju ett förbannat fräckt set, där dom började och körde en timme eller nåt sånt med ljusare popigt material, sen gick dom av blev påapplåderade för extranummer och körde 3 låtar till (avslutande med Pictures of you) gick av och klev sen på igen och körde över en timme till med bara mörka grejer och spräckte den kvällens tidsschema så in i bänken. En fantastisk konsert.
Jag har dvd:n faktiskt. Men jag har jävla inte fått för mig att se den än. Köpte den för två-tre år sedan. Annars tycker jag att även live-skivorna efter Wish - Paris och Show är rätt bra.
Jag var faktiskt på den där Cure-konserten på Hultsfred. Men jag minns den inte så tydligt. Jag vet i alla fall att det var efter att de släppt den där skivan som jag inte kommer ihåg namnet på nu, men som jag i alla fall inte tyckte var så bra. Början på nedgången.
Annars är mitt främst Cure-konsertminne en inställd konsert i Köpenhamn.
Jag, Claes och Love åkte genom värsta snöovädret över Hallandsås och genom Skåne till färjeläget i Helsingborg. Vi var sent ute och fick ta lite risker i det extremt dåliga väglaget. När vi kom till färjeläget frågade gubben i biljettluckan om vi skulle åka över och se The Cure. Ja, svarade vi förvånade. Mannen var inte direkt purung. Den är inställd, sa han. Vi stannade i ett snöigt Helsingborg och åt en pizza, sedan sladdade vi oss hemåt igen. Senare visade det sig att det var min mamma som hade hört på radio att konserten var inställd. Det var innan jag hade mobiltelefon, så hon fick inte tag på mig. Då ringde hon istället färjehamnen och sa att kommer det en bil med tre unga killar i, så stoppa den. Jag är fortfarande i dag imponerad av att hon ens visste att det var The Cure vi skulle se och att hon hade lagt det på minnet. Det här var nog också runt 96-97.
Orsaken till den inställda konserten var att turnéns långtradare satt fast i lastbilsstrejk i Frankrike.
Då kanske du måste ta och dela med dej av den...
Nämen Fredrik då, du var väl inte fuller??? :)
"Wild mood swings" hette det patetiska albumet som förutom nån självömkande låt på slutet innerhåller vidrigheter som "Mint car" med öppningsfrasen "the sun is up I´m so happy I´could scream" så kan bara inte en Cure-låt börja! Jämför det med "It doesn´t matters if we all die" från "One hundred years". Det är skillnad det!
Jag är lite kluven vad det gäller de där liveplattorna. Alltså låtmaterialet är grymt bra (särskilt på Paris) och det var genom dom jag verkligen hookade på Cure. Men samtidigt tillför dom ingenting av att just vara liveplattor, det finns väldigt lite av livekänslan kvar i dom. Och dom lider av samma sak som Springsteens 80-tals livebox nämligen att dom ljudmässigt är väldigt tidsfärgade och överproducerade. Så samlingsskivor är absolut utmärkta men som liveskivor, nja ingen höjdare direkt.
Jag har också ett inställt danskt Cure-gig som minne, dessvärre inte lika mamma-gulligt. Det var Cure som skulle spelat på Roskilde efter Pearl Jam det där hemska olycksåret (2000 el 2001?). Var i nåt danstält och shakade till Saint Etienne och när vi efter det ovetandes kommer upp mot stora scen möts vi av meddelanden på de stora ljusskärmarna att "konserten med Cure utgår till följd av de tragiska händelserna under Pearl Jam". Naturligtvis helt rätt, men just då var man skitsur (vi visste ju inget om vad som hänt då), Cure var väl huvudanledningen till att jag åkte till Roskilde det året, den andra var Oasis, dom ställd förstås också in dagen efter.
Cure gick däremot ut och lovade att dom skulle återkomma till Roskilde året efter och rätta mig om jag har fel, men jag tror det var just Trilogy-turnén som landade i Roskilde ett år senare.
Skicka en kommentar