Instämmer med Jonas. En mycket trevlig och musikaliskt spretig afton i fredags. I fjol fanns ingen Alme som med samma tydlighet gick hem i såväl slott som koja. På onsdag kommer uppföljaren men redan nu finns den på spotten. Än så länge har det bara blivit en genomlyssning men det bådar gott. Blir det storslam 2010 eller har vi fått nog av stråksoulpop redan i mitten av februari? Den som lever får se.
2 kommentarer:
Alme på vinyl
Ska inte fälla några omdömen om den än, mer än att det låter ganska mycket som förra gången om än lite mer uppåt.
Men nu ligger den här i blank vinyl på tallriken och snurrar och vad upptäcker man? Jo att vinylutgåvan innehåller en extralåt jämfört med spotten & cdn, och det råkar naturligtvis vara den bästa låten just nu, When heaven holds a place heter den och är förstås ett väl så gott skäl att köpa old school-formatet. Vinylen finns på Bengans (går att beställa även via deras postorder) och vad det verkar så ges vinylutgåvan ut i samarbete med Bengans (deras logga finns på omslaget bredvid skivbolaget) och bör därmed vara en begränsad upplaga som kanske kan bli värd några kronor vad det lider(?)
Lika föredömligt kort som förra, noterar jag. 32 minuter och 16 sekunder.
Jag tror det är bra. Johan Almes svulstiga pop kan bli för mycket i längden. I lagom dos fungerar den däremot fantastiskt bra.
Efter att bara ha lyssnat igenom skivan på spotify två gånger är den spontana reaktionen att stora delar av skivan bygger vidare på storheten i When the moon shakes. Vilket kan vara både bra och dåligt.
Bra för att When the moon shakes var debutens bästa låt. Dåligt för att man inte kan göra samma låt hur många gånger som helst.
Förra skivan var kanske på det sättet lite mer varierad.
Men, som sagt - efter två lyssningar bara. Och redan andra gången blev jag mer imponerad än första.
Skicka en kommentar