Imorgon korar vi 2009 års bästa skivor. I kväll fäster jag blicken vid några skivsläpp jag ser fram emot så här i början av 2010.
Sade - Soldier of love (10 februari). Singeln med samma namn som plattan är kanske lite trögstartad, men bränner in i mig mer och mer för varje lyssning.
Hot Chip - One life stand (9 februari). The Warning var en skön platta. Made in the dark hade - trots sitt namn - också sina ljusglimtar. Smakprovet från kommande plattan med samma namn är faktiskt lika bra som And I was a boy from school, om inte bättre.
Tomas Andersson Wij - Spår (24 februari). Första singeln Det ligger i luften kanske inte kvalar in bland hans allra bästa låtar. Men Andersson Wij har med tiden blivit en av mina absoluta favoritartister på svenska. Jag hoppas på en kvalitetshöjning gentemot förra plattan.
Kanske dessutom...
Sambassadeur - European (24 februari). De har varit lovande länge nog nu.
Peter Morén - Spåren av tåren (3 mars). Det har kallats för Peter Bjorn and John-Peters soulplatta på svenska. Smakprovet Esther skulle jag kanske snarare kalla pop, men den är småtrevlig.
Joel Alme - Waiting for the bells (20 januari). Blir det en ny succé eller bara en upprepning av samma formula?
2 kommentarer:
Lyssnade på Sade's igår på spotify. Lovar bra tycker jag. Hon har haft ett tag på sig att få till uppföljaren till Lover's Rock (2000), hoppas hon har använt tiden väl.
Sorgebarnet Hot Chip ja, tyvärr låter den nya låten här lika tråkig som det allt annat dom gjort efter den lovande the Warning (Look after me är en av 00-talets bästa ballader), inte ens de remixar de gör nuförtiden låter bra längre, vilket ju var ett av deras signum i början.
Sade goes Massive Attack? Ja nog låter det lite så i alla fall med de tunga nästan lite orientaliska beatet. Inte mig emot, här kan det vara nåt på gång. Och som sagt vi är ju inte direkt bortskämda med Sade-material
Skicka en kommentar