En av de allra största (såväl konstnärligt som fysiskt) har lämnat oss. Vi hyllar Solomon Burke som blev 70 år. Han efterlämnar inte bara över 20 barn och över 60 barnbarn utan även en fantastisk låtskatt. Det som framförallt slog mig under de konserter, med den store jag hade glädjen att uppleva var karisman, förmågan att med sin fantastiska stämma och öppna armar välkomna oss alla in i hans stora familj. Minns speciellt första gången jag såg honom i samband med det bejublade "comeback-albumet" Don´t give up on me. Solomon bjuder på stor soul sittande på sin tron. Själfullt, snyggt och balanserat. Så bra det någonsin kan bli, tror man. Men så reser han sig, sänker mikrofonen till mellangärdet och tar i från djupet av sin enorma lekamen. Som att få en våg av el-chocker genom kroppen. De närmaste en religiös upplevelse man kan komma som ateist.
Finns det ett paradis håller man just nu en gigantisk barbeque medan "Down in the Valley" ljuder över nejderna, inte genom några högtalare, för det är Solomon Burke som sjunger och han hörs ändå.
1 kommentar:
En av de största sångarna på mer en ett vis. Minns Nileskärs special i P3 Soul där Burke berättade den ena skrönan efter den andra. Om hur han uppträtt för Ku Klux Klan. Om hur han fick betalt av James Brown för att kröna Brown till "King of Soul" på scen. Men bäst minns man rösten och närvaron som var fantastisk, oavsett om han sjöng soul eller country. Ett axplock ur karriären finns här.
Skicka en kommentar