Ett par snabba tips så här i elfte timmen på skivåret.
Kurt Wagner (Lambchop) har fått kvinnligt sällskap i form av Courtney Tidwell och gör en M Ward (She & Him) d.v.s. en duettskiva. Det är en fullständigt strålande traditionsbunden countryskiva med tolkningar av låtar från 60 & 70-tal från Nashvilleetiketten Charty.
Du hittar den här
En skiva jag själv spelat nästan sönder senaste veckorna är kanadensaren under artistnamnet Timber Timbre, som också rör sig i americana-land, med ett bluesigt lite kärvt tilltal som får en att tänka på t.ex. Bill Callahan (Smog) och Giant Sand och en röst som skrider underbart fram över sångerna. Och har man pondus nog att börja en låt med textraden "There is a house in New Orleans" då är värd en lyssning bara därför.
Timber Timbre-plattan finns här
Lite i skymundan har också förra årets megahype Girls spottat ur sig en EP eller ett mini-album eller vad man nu ska kalla det. Det är i alla fall alldeles förträfflig popmusik, lite nedtonat och väldigt elegant med rötterna djupt hos 60-talets mer välklippta poporkestrar. Där avslutande "Carolina" med Doo ran ran-kör är nästan för mycket men ändå inte. Plötsligt blev också sommarens WoW-framträdande mer begripligt.
Broken dreams club EP med Girls lyssnas av här
Avslutningsvis vill jag gärna slå ett litet slag för Peter Nuottaniemi (den eminente textförfattaren i The Bear Quartet) och Jonas Teglunds (Nerverna, Park Hotell) band The Bells. Tillbakalutad lite jordig popmusik som tar vid inte så långt ifrån där Björnkvartetten befann sig i slutet av 90-talet, anspråkslöst men väldigt tilltalande och med Peters karaktäristiska texter därtill. På hemsidan kan du köpa plattan på MP3 + FLAC för endast 50 kronor, vilket du bör göra för det är jäkligt billigt och dessutom vill man ju gärna stödja de små oberoende initiativen om man kan.
Teg publishing länken här
...och snåljåpslänken får du leta efter själv på spotten
Till sist i dessa tider ett omistligt julalbum att jazza glögg och mumma till
4 kommentarer:
Instämmer i omdömet om Timber Timbre. Något i den som suger tag i en. Tror det var i sonicrecensionen som spökblues användes. Bättre hittepåkategori får man leta efter.
KORT är en skiva jag lyssnat mycket på den senaste månaden.
Courtney Tidwell kände jag inte till tidigare, men hon har en riktigt klassisk countrypipa. Tillsammans med Kurt Wagner en härlig kontrast.
Jag tackar också för tipset om Timber Timbre. Jag har ännu inte läst senaste Sonic så noga - detta hade jag missat.
På tal om Giant Sand, finns det ju lite nytt även därifrån. Skivan Blurry Blue Mountain. I vanlig ordning är det friktion i Howe Gelbs kompositioner. Att lyssna på hans musik är lite som att rulla en sten uppför ett berg och tappa taget precis innan man når krönet. Men på något jäkla sätt vill man inget hellre än att göra om det igen.
Nu läser inte jag Sonic för jag tycker det är en tämligen menlös musiktidning utan agenda, det finns bloggar som är bra mycket bättre än den att läsa. Men det är ju förstås min ensak.
Det första jag kommer att tänka på i hittepåkategorier är ju årets fluga häxhouse eller horrorhouse eller skräckdans, ja kärt barn fick många namn. Annars är ju en klassiker huliganhousen som egentligen bara bestod av en singel: Audio Bullys - We don´t care (2002). Det är märkligt det där att så fort det är en bastrumma med ett stadigt beat så ska det kategoriseras som house (?) Vilket naturligtvis är helt galet eftersom house inte har ett dugg att göra med bastrummor, för som vi alla vet är house en känsla, house is a spiritual thing.
Courtney Tidwell är oxå ny för mig, hon kör lite backing vocals på Tracey Thorn skivan det var nog därifrån jag kände igen namnet. Hon har en soloplatta som heter "Boys" från 2009 som är värd en lyssning eller tre om man gillar hennes röst.
KORT (bra namn f.ö.) är en skiva som jag tyvärr tycker kommer bort lite, den är bra men hittar inte in och stannar, något jag annars tycker Kurt W brukar vara bra på.
Intressant med nytt från Howe, ska kollas in.
Skicka en kommentar