Det är ju fredag, en dag för disko. Kanske ämnar du t.o.m. bege dig till stadens diskotek för lite ytligt plastig kommersiell musik, dessutom inte framförd live av riktiga musiker utan spelad från en grammofon. Gud bevare oss från sådan borgerlig smörja.
Jag hittade en läsvärd text på ämnet av Jan Gradvall från i höstas som jag gärna vill dela med mig av om ni missat den. Den tipsar bl.a. om en box som man blir sugen på och ett boktips dyker också upp. Detta förutom att den är läsvärd och rolig i största allmänhet.
Ni hittar texten här
Chic eller rättare sagt Nile Rodgers & Bernard Edwards, en av dessa dynamiska duos som musikhistorien är full av. Men sällan lyfts de fram som de borde, och en del av anledning till det hittar vi kanske fortfarande i Gradvalls text. Rodgers/Edwards skapade ett karaktäristiskt sound som låtskrivare och/eller producenter som alla ville ta del och då menar jag verkligen alla, det är inte ens nån idé att droppa namn. Redan från dag ett var också deras produktioner hett byte för samplingar, Sugarhill Gang´s - Rapper´s delight bygger ju på en Chic-sampling, och så har det fortsatt sen dess inom allehanda dansmusik t.ex här.
Personligen har jag Chic´s album Risque (1979) som ett av de bästa albumen genom alla tider alla kategorier, garanterat topp tio, troligen topp fem, lite beroende på dagsform. Men så har jag väl en borgerlig musiksmak också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar