Klockorna klämtar för Harlem

I morgon ska det tydligen ringas i klockor för världsklimatet - vad det nu hjälper. Men i dag ringer jag i alla fall klockorna för Harlem, eller åtminstone spelar jag The Bells of Harlem, sistalåten på Dave Rawlings Machines album A Friend to a Friend som kommit i år.

Dave Rawlings har tydligen varit Gillian Welchs radarpartner på flera av hennes skivor. Här byter de plats vid mikrofonen - men Welch är med på gitarr och stämsång.

Bells of Harlem är en av mina favoritlåtar just nu. Men av skivans nio spår är det egentligen bara den här tillsammans med balladerna Ruby och Hear them all som tilltalar mig. I övrigt är det aningen för mycket traditionell bluegrass för mig.

Kommer ni i håg samtalet om vilken som är Morrisseys bästa skiva som inleder Ryan Adams-debuten Heartbreaker? Det är tydligen Dave Rawlings han pratar med där. Rawlings skrev också To be young (is to be sad, is to be high) tillsammans med Adams och gör en version även här. Adams-versionen på nämnda album är dock att föredra.

Så här såg det visst ut när Bells of Harlem framfördes i en skivaffär i Nashville för en vecka sedan ungefär:



Och så här bra låter den på skiva: "Bells of Harlem"