Återupprättelsen - en chef på hungerdepatementet

Det hade kunnat vara den stora ÅTERUPPRÄTTELSEN, och det är det …nästan.

Så länge som jag lyssnat på Lundell har det pratas om en unpluggedturné. Därför var det förstås med vissa förväntningar man köpte biljett i våras. Skulle det bli pannkaka med en introvert mumlande Lundell över en akustisk gitarr? En klassiker i stil med Neil Youngs MTV-Unpugged (den outstanding bästa unplugged MTV gjorde). Intressant i alla fall med intimare lokaler, en sittande publik och sångerna i ny skrud.

Ljuset dämpas och i en fond av rött träder mannen in, slår sig ner på en pianopall hänger på sig munspelshållaren och börjar fingerplocka Kom in kom in från akustiska En eld ikväll. Det känns inbjudande (inte menat som en ordvits) och avspänt. Sången är kraftfull och klar och man ryser till lite, tänker kan det verkligen vara så här bra (?). Vi har svaret redan i andra låten Hungerdepartementet från Lazarus, där den är brötig malande Lundellrock, här fullständigt brinner den av kraft och intimitet som suger tag i en och trycker fast en i stolen. Det är blues blå som en högspänningsledning, det här är på riktigt, det är klassikt! Han fortsätter med Danielas hus, det var länge sen vi hörde den från en scen, och den är precis sådär fin som man kan tänka sig att den ska vara och befriad från sitt 80-tal. Levande och varm från Andra sidan drömmarna följer, lågmäld, tillbakalutad och stålgreppet släpper lite. Men att sitta där som att sitta på en veranda med en polare som skojar, pratar allvar, berättar historier och tar fram gitarren och drar av en låt emellanåt. Mellansnacken är långa, förtroliga, roliga och avslappnade, ingen bitterhet, inget muttrande eller Don Quixote-fäktande. Känslan av historieberättaren förstärks med Tre bröder, just en av hans bästa historier, den är perfekt för tillfället. Och jävlar vad mannen kan spela munspel, till skillnad från förebilderna Bob och Bruce t.ex., det låter rent, det låter vackert, det är en ylande prärievarg från La Scala. Från kommande plattan får vi den lite naiva bagatellen Spike, en varm hyllning till en hund i korsbefruktning mellan Vreeswijk och skiffle. Sen gräver Lundell djupt i skattkistan och plockar upp en fullständigt fantastisk Diamanter från 12 sånger som kryper upp under huden. Jag tänker på Johnny och hans American album, jag tänker Nebraska och jag tänker kommer Natt nu också så vet jag inte vart jag tar vägen. Det gör den förstås inte och det kanske är tur. Jag är beredd att kapitulera fullständigt, att omfamna den här turnén på ett sätt jag inte trodde skulle vara möjligt. Nya Din tid är ute är en famlande dödsmässa och bandet smyger in mitt i låten och smyckar den med orgeltoner. Men ingen Bark och bandet håller sig till akustiska gitarrer, vipsar, ståbas, lite orgel och försiktiga stämningsskapande syntslingor. Det här blir nåt annat än det man är van vid. Hyllningen till fadern En bättre värld som på plattan är småtråkig P4-Lundell men här är den oväntat stark i sin nya kostym. Och sen smäller det till rejält, en omarrangerad Folket bygger landet låter som en Woody Guthrie som stångat sig blodig mot barrikaderna. Det är folkigt, primitivt benhårt, eld och lågor (men fortfarande alltså nästan akustiskt). Det är ett ytterligare ett klassikt Lundell-ögonblick denna kväll. En ödesmättad långsam Evangeline med förtrollande gitarrspel av Jens Frithiof följer. Och här kommer jag fram till en av styrkorna med formatet, Lundell vågar låta det vara riktigt långsamt eller riktigt primitivt eller riktigt innerligt. Han begränsas inte och är trygg i sångerna hittills i det här formatet, vilket ger ett stundtals magnifikt resultat. Han gräver fram Kärlekens hundar från Nådens år, men den stressas sönder en aning och når inte hela vägen in. Och nu kommer det som man befarat, elgitarren kommer fram och med den kvällens första crowdpleaser, dvs. den del av publiken som gillar att skråla Uffe!, Uffe! Uffe! mellan låtarna och förväntat sig ett ”vanligt” gig. Förlorad värld hade jag klarat mig utan, den är inte direkt dålig men känns onödig och saxen hade gärna fått vila i kulisserna. Men det är över rätt snart, Lundell finner sig och hittar tillbaka till intimiteten och den där trollbindande stämningen genom det febriga svartsjukedramat Hon från Club Zebra. Och med den kärva Lär dig älska mörkret från kommande album håller han publikfrieriet på behörigt avstånd ytterligare. Men samtidigt har något hänt, bandet får ta mer plats nu och det är ömsom vin ömsom vatten. Jag gillar det bångstyriga och krävande men blir uttråkad av för långa solon och en något överlastad ljudbild. Hon gör mig galen kommer han ju inte undan, men här är den kraftigt omgjord och har ett suggestivt uttryck och det karaktäristiska gitarrsolot blåser Ulf på munspel. Jag vet inte om versionen är till det bättre egentligen (snarare tvärtom), men det är befriande att han inte stryker medhårs utan närmast våldför sig på en av sin ”stora sånger”, det är värt credd i min bok. Men just när vi behöver kärlek får vi det. Jag tror inte man kan höra något bättre, något mer känsloladdat från en svensk scen 2008 än Jag saknar dig, det är ren kärlek och tiden står still just där. Tänk om det stannat där, det hade räckt så. Men nu ska vi klappas i ryggen, Lycklig man är förvisso ganska ren och enkel men också alldeles för vänlig och hamnar nästan i Gessle-facket. Och nu är Ulf på publikfriarhumör det rullar på med Gå ut och var glad. Folk ställer sig i bänkarna, på scenkanten står Ulf som allsångsledare och ser ut som Linus på linjen. Jo visst gensvaret är bra, det gungar på och saxen lyfter mot himlen i en annars ganska fjantig låt, men det här är fel forum, fel kväll, bara fel. Man är tacksam att det är paus efter. Efter att ha byggt upp denna folkparksstämning är det befriande att när man åter går på så blir det med stillsamma och finstämda Baby om morgonen till piano och steel-guitar, det blir ett vackert ögonblick. Men det verkar inte männen på scen tycka för sen blir det medley med St. Monica först ut och det är samma sak som i Gå ut och va glad fast snäppet värre och det låter t.o.m. dåligt (vilket är sällsynt när det gäller Lundell). Boogierock enligt standardmallen i Skaka på dom tar vid och det finns inte många förmildrande omständigheter. När gitarrerna ringer i Ut ikväll är det ljuset i tunneln, då klappar man gärna med och det är stående ovationer när en rörd (!) Lundell lunkar av scenen till det långa outrot. Men vi ska få ett klassiskt ögonblick till. Tillbaka på pianopallen med munspelet om halsen avslutar Lundell kvällen som han började den, titelspåret En eld ikväll är en förtrollande och värdig avslutning på där på verandan. Och det är med den känslan man går ut i höstkylan, en värmande eld i bröstet.

Klipp: Hungerdepartementet - Live i Malmö



Man kan alltid sitta och plocka med låtval men det känns inte riktigt relevant när det gäller Lundell för det finns så oerhört mycket, så många aspekter och man skulle aldrig kunna bli riktigt nöjd. Såg bl.a. att han i Göteborg i tisdags spelade Öppna landskap, vilket väl händer så där en gång vart femte år eller nåt, jag har aldrig hört honom spela den live. Nu är inte Öppna landskap någon favorit (även om det hade ju varit skoj att höra den någon gång ), men detta visar på nåt vis hur märkligt ett resonemang kring låtvalet skulle bli. Det intressanta är istället att Lundell tar sig an ett annorlunda format och hur han väljer att tackla det. Det här är trots allt en turnéform som önskats i många år och vi vet nu vad det blev av dessa förväntningar. Med facit i hand borde förstås Lundell gjort det här tidigare. Det är ett format som klär honom och hans låtskatt, som han lyckas av att hantera och på ett annat sätt än sina traditionella rockshower. Bortsett från några fallgropar mot slutet så hamnar tyngdpunkten på sångerna och han gör något vettigt av det unika i det här formatet. Det är trots allt när sångerna och berättelsen står i centrum som Lundell är unik och som bäst, det är inte Artisten om är det. Det här formatet tillåter det och då blir Lundell avspänd och trygg, tron på och känslan i sångerna blir stark och det når ut. Ikväll sitter jag i konserthuset och ser även den sista Sverigespelningen av den här turnén och denna gång vet jag vad jag får men inte vilka låtar.

Setlist Ulf Lundell - Unplugged
29 oktober Linköping – Konsert & Kongress

1. Kom in kom in (en eld i kväll) ****
2. Hungerdepartementet (lazarus) *****
3. Daniela’s hus (det goda livet) ****
4. Levande och varm (andra sidan drömmarna) ***
5. Tre bröder (12 sånger) ****
6. Spike (omaha) ***
7. Diamanter (12 sånger) *****
8. Din tid är ute (omaha) ****

med band

9. En bättre värld (högtryck) ****
10. Folket bygger landet (andra sidan drömmarna) *****
11. Evangeline (evangeline) ****
12. Kärlekens hundar (nådens år) ***
13. Förlorad värld (andra sidan drömmarna) **
14. Hon (club zebra) ****
15. Lär dig älska mörkret (omaha) ***
16. Hon gör mig galen (livslinjen) ***
17. Jag saknar dig (vinterland) *****
18. Lycklig man (vinterland) **
19. Gå ut och var glad (club zebra) **

Xtra1:

1. Baby om morgonen (högtryck) ****
2. Medley:
S:t Monica (club zebra) *
Skaka på dom (ok baby ok) **
Ut ikväll (jolly roger e.p.) ***

Xtra2:

1. En eld ikväll (en eld ikväll) *****